En skillnad på upp mot 800 miljoner är en del…

Riksdagens skatteutskott, med ordförande Per Åsling, c och vice ordförande Leif Jakobsson, s, i spetsen, beslutade förra året om något så ovanligt som att göra en egen utredning huruvida punktskatter på alkohol och tobak har någon effekt, och i så fall vilken.

Rapporten, som nu presenterats på ett riksdagsseminarium under det spännande namnet ”Punktskattehöjningar på alkohol- och tobaksprodukter-skatteeffekter och påverkan på den oregistrerade anskaffningen av dessa produkter”, pekar på att finansdepartementets prognoser skiljer sig ganska rejält från vad som faktiskt kommer in i statskassan. För alkohol kan det röra sig om en skillnad på mellan 20 miljoner upp till 800 miljoner och för tobak ännu mer. Vilket ju faktiskt skapar budgethål.

Över detta borde finansdepartementet vara ganska bekymrat över. Men attityden på seminariet var nog snarare att det är inte så mycket att tjafsa om eftersom punktskatterna på alkohol och tobak utgör en sån försvinnande liten del av budgeten, under 1 procent var. Och det kan man ju förstås tycka när man har hand om hela budgeten, men för de näringar som betalar höga punktskatter är det förstås viktigt om staten får in de pengar man räknat med eller inte. Ju mindre pengar mot prognos, ju större är införsel och den oskattade konsumtionen, det är ganska uppenbart, och är det vad staten vill?

Änu viktigare är förstås hur finansdepartement analyserar detta gigantiska tapp i inkomster; som att man måste höja skatterna ännu mer eftersom man inte fått in de pengar som krävdes, eller att man kanske ska sänka skatterna, för att på så sätt få in mer skatter, eftersom anledningen att då köpa oskattat alkohol skulle minska?

Ja jag vet inte hur man tänker på finansdepartementet. Men vad som är intressant i rapporten är också konstaterandet att tullens beslagsstatistik av alkohol inte har ett dugg att göra med hur stor eller liten införseln är, och det är ju väldigt skönt att det nu en gång för alla är konstaterat. Det har vi visserligen sagt hela tiden, men det är skönt att det är utrett.

Rapporten pekar också på finansdepartements beräkningar är ganska luddigt formulerade och svåra för en riksdagsledamot att följa. Vilket är ett allvarligt demokratiproblem. Ett departement borde inte tillåtas presentera beslutsunderlag som är så luddigt formulerat att det är obegripligt för dem som ska rösta om det.

Förhoppningen är att finansdepartementet tar åt sig av kritiken, gör riktigare prognoser, tar in fakta även från näringslivet och vänder sig utåt mot verklighten.

Den som lever får se.

 

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Du kan använda dessa HTML-taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

*