Ciderns historia

äppelvarianter

Bortglömd must blir exportsuccé

Cider är en dryck med anor från antiken. Äppelsaft eller äppelmust har förmodligen tillverkats så länge frukten varit känd. Dock fanns på den tiden ingen metod att bevara musten färsk utan den fick konsumeras omedelbart. Glömdes den ett par dagar fick man ofrivilligt en tidig form av cider i och med att musten jäste.

Redan för mer än 2 000 år sedan tillverkades en dryck på jäst äppelmust: man stötte helt enkelt sönder äpplen i ett trätråg och lät det självjäsa. Hebréerna kallade drycken shekar – ”stark dryck”. Grekerna kallade den sikera och romarnas namn var cisera.

Genom att nya äppelsorter korsades fram och gav bättre frukt utvecklades även ciderns smak. Efter hand lärde man sig att tillsätta lite socker eller honung för att förstärka smaken, och att jäsa en andra gång i flaskan.

Vattnet höll på den tiden en mycket dålig kvalitet, och romarna spred bruket att dricka cider runt om i Europa. Framförallt blev cidern populär i områdena kring Biscayabukten, Bretagne och Normandie. Ett stort ciderområde fanns även i spanska Galizien. Eter slaget vid Hastings år 1066 introducerades cidern i England, av Wilhelm Erövraren, och även där blev den snabbt populär. Än idag är England, Frankrike och Spanien ciderns högborg, både vad gäller bryggning och konsumtion. Själva ordet cider är lånat från franskans beteckning på äppelvin: cidre.

I Sverige började man tillverka cider på 1800-talet, och på 1950-talet inleddes även industriell tillverkning. Då handlade det om svagcider – för i samband med starkölsförbudet (läs mer under Bryggeriernas historia) hade även tillverkning av starkcider förbjudits.

På 1990-talet ändrades reglerna, och cider kan numera ha både lägre och högre alkoholhalt. Den svenska tillverkningen skiljer sig från till exempel den i England. I Sverige är det söt cider som dominerar framför den torra, och variationer av smaksatt cider har breddat begreppet.

På senare tid har även många andra länder börjat få smak för den svenska typen. Nu är volymen av cider som exporteras större än den inhemska konsumtionen. Svenska märken har gått från nytänkande utmanare till etablerade aktörer på traditionella cidermarknader som den brittiska, och det svenska sättet att brygga cider har blivit en förebild med många efterföljare.