”Man ska arbeta inte supa”  som finansministern försvarade sin ölskattehöjarpolitik med är ändå ganska svår att hantera. Man ska arbeta, och alla ska ha ha den möjligheten. Men man måste väl få leva lite också. Det tycker ju till och med finansministerns parti i sina valaffischer.

Om nu båda allianserna vill att vi ska gå på restaurang väldigt mycket eftersom de lovar att momsen ska sänkas, måste alla gäster få något att äta och något att dricka. Annars blir det ganska trist. De höjda alkoholskatterna tar utan tvekan ut den sänka momsen, vilket gör att ingen tjänar på den sänkta momsen vid alkoholförsäljningen, förutom förstås skattemyndigheten som får in mer skatt på den öl och det vin som säljs via restaurangerna. Men å andra sidan tappar man väldigt mycket i inkomst på det som säljs på Systembolaget eftersom det blir en mindre andel av det som säljs till svenskarna när priset ökar så dramatiskt.

Och på den öl och det vin som säljs i gränshandeln, vars andel kommer att öka mycket med skattehöjningen, får ju skattemyndigheten inte in en enda  enda krona.

Så inte ens det gamla talesättet att man tar in på gungorna det man förlorar på karusellerna gäller riktigt.

Å andra sidan har Folkhälsoinstitutet räknat ut att runt 1000 nya alkoholtillstånd har getts sedan 90-talet. På drygt 10 år alltså, då vi svenskar blivit nästan en miljon fler. Det känns inte som en skrämmande ökning.