Historia

Läsk och vatten fram till våra dagar

Det är tre världsberömda svenska kemister vi har att tacka för läskedryckerna. Alla tre har svarat för epokgörande upptäckter när det gäller mineralvatten och kolsyrans alla användningsområden.

Urban Hjärne (1641-1724) var kemist, författare, konstnär, livmedikus och brunnsläkare. Han gav för över 300 år sedan ut sitt verk om mineralvatten. I Tyskland hade han bedrivit brunnsstudier och när han som flykting kom till Sverige 1656 fick han uppdraget att ”med yttersta flit” leta brunnsvatten. Det var det högre krigsbefälet som under trettioåriga kriget hade lärt sig att ”dricka brunn” och man ville införa det även i hemlandet.

1677 fick Hjärne sig tillsänt två flaskor med vatten från en källa på godset Medevi. Hjärne analyserade innehållet och resultatet blev upptäckten av Medevi brunn.

Mineralvatten och kolsyra ansågs under 1700- och 1800-talen ha en läkande effekt. Enligt Hjärnes beskrivning hjälpte brunnsvatten mot det mesta. Bl a skrev han ”Det stärker matlusten, underlättar matsmältningen, häver förstoppningar och har en märklig inverkan på allsköns rubbningar i njurarnas och blåsans verksamhet”.

Nästan 100 år senare, på vintern 1770, var uppsalaprofessorn Torbern Bergman krasslig. I hans ”cur för bättring” ingick ett 80-tal stop utländskt mineralvatten. Men det var dyrt och även den tidens forskare led brist på medel. Han började därför exprimentera med mineralvatten för att kunna göra dem på konstgjord väg. Det lyckades 1771 och med fog har Torbern Bergman senare kallats den svenska läskedryckens fader.

Det var en världssensation som dolde sig bakom Torbern Bergmans upptecknade ”recept”. Han hade inte bara analyserat fram flera av de salter som ingår i olika typer av mineralvatten. Han hade även som den förste i världen lyckats framställa kolsyra, eller luftsyra som han kallade det själv, på konstgjord väg.

Eftersom han tillverkade mineralvatten för att spara pengar under sin egen sjukdom kom det att dröja några år innan hans upptäckt till fullo utnyttjades. Det är förklaringen till att engelsmannen Priestley i den internationella vetenskapskalendern står som kolsyrans upptäckare. Äran borde rätteligen tillfalla Torbern Bergman.

Mot slutet av 1700-talet gav Kungliga Collegium tillstånd för fabriksmässig tillverkning av mineralvatten. Affärerna gick bra, under 1790-talet fanns enbart i Stockholm ett tiotal fabriker.

Vår kanske internationellt mest kände vetenskapsman är Jöns Jacob Berzelius som skapade kemisternas bokstavsspråk. Han disputerade år 1800 och ämnet var ”vattnets mineralbeståndsdelar i Medevi hälsobrunn”. Sedemera blev han medicine och farmakologie professor och ständig sekreterare i Vetenskapsakademien.

Kirurgie magister Lorents Gabriel Werner var en av de statligt godkända tillverkarna av mineralvatten i Stockholm. Men Kungl. Collegium tyckte att han borde ha en kemist vid sin sida och därför kallade man på Jöns Jacob Berzelius som tillträdde som kompanjon i fabriken vid Klara Norra Kyrkogata.

Berzelius exprimenterade flitigt. Han blandade kolsyrat vatten med olika kryddextrakt, safter och vin. På så sätt fick han fram olika smaksatta drycker och skapade därmed förutsättningar för vad som sedan utvecklats till dagens moderna läskedryck. Läskedrycken är alltså en svensk uppfinning.

På 1810- och 1820-talet startade flera liknande inrättningar i Stockholm, inspirerade av framgångarna för Berzelius & Co. Den första kolsyrade läsken serverades sannolikt av apotekaren Fredrik Kjernander , som 1835 öppnade ett försäljningsställe på Djurgården i Stockholm. Den första svenska läsken som såldes i etiketterad flaska var Citron-Brus, som lanserades av Nordstjernans Mineralvattenfabrik 1905. Nordstjernan köptes 1916 upp av det i dag mer kända Apotekarnes.

Sedan följde välkända svenska läskedrycker som Sockerdricka, Champis, Pommac, Loranga, Guldus, Grappo, Pomril, Zingo och Trocadero. Och utländska som Coca-Cola (började importeras 1953), Sprite, Fanta och Pepsi.