Sötningsmedel

Allmänt om sötningsmedel

Socker är en naturprodukt som finns i stort sett i alla livsmedel, förutom i olja och vanligt vatten. Det innebär att socker finns naturligt i t.ex. alla frukter och grönsaker, såväl äpplen och bananer som morötter och lök.

Socker är, precis som t.ex. alkohol, en smakbärare. Det är sockret i grönsakerna som gör att grytan får så god smak och att löken får sådan fin färg när man steker den.

Detta är anledningen till att socker används i en mängd olika livsmedel, i allt från köttbullar, ketchup och salladsdressing, till yoghurt och frukostflingor.

Det finns raffinerat socker (t.ex. strösocker och bitsocker) och oraffinerat socker (råsocker).

I Sverige framställs raffinerat socker ur sockerbetor, men större delen av världens samlade produktion kommer från sockerrör. Anledningen till att det svenska sockret framställs ur sockerbetor, är att vårt klimat är för kallt för sockerrörsodling.

Sötningsmedel (E 950 – E 967)

Det finns flera olika slag av sötningsmedel – sockerarter, sockeralkoholer och andra naturliga och syntetiska ämnen som ger söt smak. Sötningsmedel ska godkännas för att få användas. Tidigare baserades godkännanden av de sötningsmedel som får användas i Sverige på bedömningar gjorda av den internationella expertgruppen Joint FAO/WHO Expert Committee on Food Additives (JECFA), som fastställde hur mycket man som mest bör äta per dag (ADI= Acceptabelt Dagligt Intag).

Efter Sveriges inträde i EU följer Sverige de bedömningar som görs av EU:s vetenskapliga kommitté, Scientific Committee for Food (SCF). Inom SCF utvärderar man varje sötningsmedel och tar beslut om vilka som kan godkännas, samt hur och i vilka livsmedel de får användas. Livsmedelsverket deltar i detta arbete, och endast sötningsmedel godkända av SCF och Livsmedelsverket får användas i Sverige.

Generellt får endast sötningsmedel som är av värde för konsumenten användas. Sötningsmedel får inte användas om de på något vis kan misstänkas utgöra en hälsorisk. I Livsmedelsverkets kungörelse om livsmedelstillsatser kan man se i vilka livsmedel och i vilka mängder sötningsmedel får förekomma.

För att ett sötningsmedel ska godkännas måste det finnas ett behov av detta. Uppfylls det kravet krävs i princip samma underlag som för registrering av ett läkemedel.

Sockerarter

Sockerarterna är vanligt socker (sackaros; utvinns ur sockerbetor eller sockerrör), fruktsocker (fruktos), druvsocker (glukos), mjölksocker (laktos) och maltsocker (maltos). Socker används för den söta smakens skull och – i höga koncentrationer – som konserveringsmedel för främst frukt och bär. Fruktsocker är 1,5 gånger sötare än vanligt socker och används ibland som alternativ till vanligt socker. Sockerarterna betraktas inte som tillsatser, utan som råvaror.

Både sockerbetor och sockerrör innehåller 16-18 procent socker och råvaran utvinns genom en särskild tillverkningsprocess. Det som vi i dagligt tal kallar socker (sackaros) består till hälften av fruktsocker (fruktos) och till hälften av druvsocker (glukos).

Det är en myt att brunt socker är nyttigare än vitt. I själva verket är skillnaden liten mellan vitt och brunt socker.