Icke energigivande sötningsmedel

Sackarin, cyklamat, acesulfamkalium, neohesperidindihydrochalcon och taumatin är helt energifria sötningsmedel. Sackarin, cyklamat och acesulfamkalium är helt artificiella, d v s de har ingen motsvarighet i naturen.

Sackarin (E 954)

Sackarin är det först upptäckta artificiella sötningsmedlet. Sackarin passerar matsmältningen utan att tas upp av kroppen. Energiinnehållet är i stort sett noll. Eftersom insulinnivån i kroppen inte påverkas kan sackarin användas av diabetiker. Sötningseffekten av sackarin är omkring 300 gånger större än hos socker, men sackarin kan inte användas i högkoncentrerad form då den får en bitter, nästan metallisk bismak.

Vid normal konsumtion finns inga påvisbara risker för hälsan.

Cyklamat (E 952)

Sverige har infört EGs regler och tillåter numera sötningsmedlen cyklaminsyra, kalciumcyklamat och natriumcyklamat i livsmedel. I vardagligt språkbruk kallas de tillsammans bara cyklamat. De får nu användas t.ex. till glass, drycker, desserter, lättsockrad sylt, konfektyrer, tuggummi, konditorivaror, bantningspreparat och kosttillskott.

Tidigare var i Sverige cyklamat endast tillåtet i så kallat bordsötningsmedel, det vill säga sötningsmedel för användning i det egna hushållet. Orsaken till begränsningen var att man var rädd för att det Acceptabla Dagliga Intaget (ADI-värdet) kunde bli för stort. Nya internationella studier tyder på att så inte är fallet, inte ens om användningen nu ökar. Cyklaminsyra är ca 35-50 gånger sötare än sackaros.

Sukralos (E955)

Sukralos ä r ett helt kalorifritt sötningsmedel. Sukralos är 500-600 gånger sötare per viktenhet än vanligt socker. Det är dubbelt så sött som sackarin och fyra gånger så sött som aspartam. Det tillverkas av vanligt socker genom en process som ersätter delar av sockermolekylen med klor. Till skillnad från aspartam tål sukralos upphettning och även sura eller basiska miljöer, vilket gör att det kan användas i exempelvis bakning eller i produkter med lång hållbarhet.

Acesulfamkalium/acesulfam-K (E 950)

Acesulfam K är ett syntetiskt sötningsmedel som utsöndras oförändrad i kroppen. Sötheten i acesulfam-K gör att det ibland används i kombination med aspartam, cyklamat och sukralos, men ej med sackarin. Den relativa sötheten för acesulfam-K varierar med koncentrationen.

Aspartam (E951)

Aspartam är uppbyggt av de två aminosyrorna fenylalanin och asparaginsyra – syror som ingår som ”byggstenar” i många proteiner i vår normala kost. Detta sötningsmedel är inte helt energifritt, men tack vare sin starka sötningsgrad används det i så små mängder att den energi det tillför är försumbar. Aspartam bryts ned i sura lösningar och vid uppvärmning och förlorar då sin sötningseffekt. Det är därför inte lämpligt att använda i t ex bakverk. Aspartamet bryts ned i magsäck och tarmkanal och en av nedbrytningsprodukterna är metanol. Metanol finns naturligt i små mängder i frukt och fruktjuicer. Den mängd metanol som tillförs kroppen från ett glas aspartamsötad läsk är mindre än den mängd som finns naturligt i till exempel ett glas apelsinjuice.

Personer som har den medfödda sjukdomen fenylketonuri (PKU) kan inte bryta ner fenylalanin och behöver därför kunna undvika livsmedel där aspartam ingår. Sådana livsmedel ska av detta skäl märkas med uppgiften ”Innehåller en fenylalaninkälla”.

Aspartamsötade läskedrycker får innehålla högst 600 mg/l. Det betyder att en person som väger 60 kg kan dricka fyra liter aspartamsötad läsk/dag. Ofta innehåller sötad lågkaloriläsk mindre mängd aspartam än den högsta tillåtna, vilket betyder att större mängder kan drickas utan att ADI-värdet överskrids.

Bryts ned i mag-tarmkanalen

Som andra proteiner bryts aspartam ned i magsäckens sura miljö, där pH är ungefär 3. Det innebär att en stor del av aspartamet kommer att brytas ned i mag-tarmkanalen. Det möjliga upptaget av ”helt” aspartam minskar därmed kraftigt. Det handlar därför framför allt om ett tillskott av nedbrytningsprodukterna metanol, fenylalanin och asparaginsyra.

Även fenylalanin och asparaginsyra finns naturligt i proteiner i födan. Upptaget i kroppen av dessa aminosyror skiljer sig inte vare sig de härrör från aspartam eller andra livsmedelskällor.

Livsmedelsverket har inga speciella rekommendationer för konsumtion av aspartam, förutom de generella rekommendationerna att det av JECFA föreslagna ADI-värdet inte bör överskridas. En användning av begränsade mängder aspartam som sötningsmedel kan alltså betraktas som acceptabel från hälsosynpunkt.

Källor: Livsmedelsverket, Danisco.

Share