Sötningsmedel som används i drycker
- Sackarin, sackarinater (E 954)
- Cyklaminsyra, cyklamater (E 952)
- Sukralos (E 955)
- Aspartam (E 951)
- Acesulfamkalium/acesulfam-K (E 950)
Länkar inom denna sida
Socker
Socker är en naturprodukt som finns i stort sett i alla livsmedel, förutom i olja och vanligt vatten. Det innebär att socker finns naturligt i t.ex. alla frukter och grönsaker, såväl äpplen och bananer som morötter och lök. Socker är, precis som t.ex. alkohol, en smakbärare. Det är sockret i grönsakerna som gör att grytan får så god smak, att löken får sådan fin färg när man steker den eller att bullarna blir gyllenbruna när man gräddar dem. Det är också anledningen till att socker används i en mängd olika livsmedel, i allt från köttbullar, ketchup och salladsdressing, till yoghurt och frukostflingor.
Det finns raffinerat socker (t.ex. strösocker och bitsocker) och oraffinerat socker (råsocker).
Många tror att brunt socker är nyttigare än vitt men i själva verket är skillnaden liten mellan vitt och brunt socker. I Sverige framställs raffinerat socker ur sockerbetor, men större delen av världens samlade produktion kommer från sockerrör. Anledningen till att det svenska sockret framställs ur sockerbetor, är att vårt klimat är för kallt för sockerrörsodling. Både sockerbetor och sockerrör innehåller 16-18 procent socker och råvaran utvinns genom en särskild tillverkningsprocess.
Socker är ett organiskt ämne av typen kolhydrat* som utgör det huvudsakliga bränslet i vårt dagliga intag av föda. Med ordet ”socker” menas oftast i vardagsspråk det kemiska ämnet sackaros.
* Intaget av kolhydrater bör vara ca 55-60 % av energiintaget i en väl sammansatt daglig kost. Kolhydrater förbränns lätt av kroppen och det går åt mindre syre än när man förbränner fett. Kolhydraterna kan delas upp i långsamma och snabba beroende på hur snabbt de bryts ner i kroppen.
Snabba kolhydrater, t ex vanligt strösocker (sackaros) omsätts snabbt till monosackarider som sprids ut i blodet som glukos.
Långsamma kolhydrater innehåller en större andel stärkelse (stärkelse är den vanligaste kolhydraten i vår dagliga föda och finns bland annat i pasta och potatis) vilken omsätts förhållandevis långsamt då det måste fördelas mer.
Sackaros
Sackaros består av fruktos och glukos. Vårt vanliga socker består nästan till 100 % av sackaros. När sackaros sönderdelas får man en blandning av fruktos och glukos som kallas invertsocker. Invertsocker finns naturligt i t ex honung.
Fruktos
Kallas fruktsocker i dagligt tal och är energirik. Fruktos är en monosackarid som förekommer fritt i många växter, framför allt i frukter, men även i grönsaker. Fruktos finns dessutom rikligt i honung. Som polysackariden inulin förekommer fruktos i jordärtskocka, dahlia och rotcikoria. Ur dessa växter kan fruktos utvinnas, men huvudsakligen sker framställningen ur sackaros eller genom enzymatisk omvandling av glukos.
Fruktos är den sötaste av alla naturligt förekommande sockerarter. Den relativa sötheten varierar emellertid mycket beroende på hur sockerarten används. Temperatur, koncentration och pH påverkar söthetsupplevelsen. Fruktos lämpar sig bäst i kalla produkter. Drycker samt sylt och marmelad är vanliga användningsområden. Fruktos ger synergieffekter med vanligt socker och med högintensiva sötningsmedel.
Glukos
Eller druvsocker/dextros som det även kallas är en enkel sockerart. Glukos är ett av de viktigaste kolhydraterna. Glukos förekommer fritt som monosackarid i de flesta växter och som del i disackariderna sackaros, laktos och maltos. Som byggsten finns glukos i polysackariderna stärkelse och cellulosa. Industriellt framställs glukos främst genom syra- eller enzymhydrolys av stärkelse.
Glukos är den viktigaste sockerarten i blodet och den sockerart som snabbast tas upp i kroppen. Detta är anledningen till att idrottsmän som snabbt vill tillföra kroppen energi ofta använder sig av glukos. Andra monosackarider tas också upp i blodet men dessa måste först omvandlas till glukos. Hjärnan behöver också socker som energi. Dess energibehov är 110-130 g glukos per dag. Den största delen av kostens kolhydrater spjälkas i tarmen till monosackarider, huvudsakligen glukos och tas upp i blodet. En del lagras som glykogen i lever och muskler.
Källor: Livsmedelsverket, Danisco.
