Sötningsmedel som inte används i drycker

Följande sötningsmedel är inte sockerarter, utan sockeralkoholer:

• Sorbitol
• Mannitol
• Xylitol
• Isomalt
• Laktitol

Ovan betraktas alla som livsmedelstillsatser. Flertalet av dessa förekommer i naturen, men oftast i så låga halter att kommersiell utvinning inte är lönsam. I stället framställs sockeralkoholerna ur naturliga sockerarter genom reduktion med vätgas under högt tryck och med nickel som katalysator. Varje sockeralkohol har en motsvarande sockerart.

Sockeralkoholerna är i allmänhet något mindre söta än vanligt socker. De ger emellertid, liksom vanligt socker, energi och är därför inget bra alternativ för diabetiker eller bantare. Dessa sötningsmedel absorberas långsamt och ofullständigt, vilket leder till att vatten hålls kvar i tarmen. Detta kan i sin tur ge upphov till diarré. Konsumtion av större mängder, särskilt av mannitol, laktitol och sorbitol och i viss utsträckning även maltitol och xylitol, kan därför ha laxerande effekt.

En del av sockeralkoholerna betraktas som mindre skadliga för tänderna. Detta beror bland annat på att de inte sänker pH i munnen. En sådan sänkning, d v s när syra bildas, är speciellt gynnsam för uppkomsten av karies. En annan orsak är att de kariesframkallande bakterierna inte kan utnyttja dessa sötningsmedel som energikälla. Xylitol har dessutom en karieshämmande effekt.

Källor: Livsmedelsverket, Danisco.