Underjästa öltyper

PILSNER/PILS

Öltypen föddes i staden Pilsen (Plzen) i nuvarande Tjeckien 1842.

Utseendet är ljust gult. Tysk pils är mycket ljust gul och utvecklar lätt ett gräddigt tjockt skum. Tjeckisk pilsner och pilsnertolkningar från andra länder är ofta gyllengula och ibland relativt mörkt gyllengula. Smaken är uttalad beska, mer eller mindre fyllighet och en liten sötma. Tysk pils är torr, har liten fyllighet men istället rejäl humlebeska, speciellt i eftersmaken. Stamvörtstyrkan är 12 procent och rekommenderad serveringstemperatur 8-10°C.

LAGER

Världens vanligaste öltyp. Utseende är ljust gul och skummet varierar mellan olika märken. Smaken är mild med en i allmänhet svag beska och ibland viss sötma. Stamvörtstyrka mellan 11-12,5 procent och rekommenderad serveringstemperatur 8-10°C.

MÜNCHENER

En av de första underjästa öltyperna. I Sverige kallas den vanligtvis för bayer och dominerade marknaden under 1800-talets andra hälft.

Utseendet är mörkbrunt (dunkles) eller gyllengul (helles). Det mörka har en fyllig smak med tydlig maltarom och smak av rostad malt. Den ljusa är lätt och balanserad med måttlig beska. Stamvörtstyrkan är 12-14 procent och rekommenderad serveringstemperatur är källarsvalt mellan 12-15°C – den ljusa lite kallare.

WIENER OCH MÄRZEN

Österrikisk öltyp från första halvan av 1800-talet. Den tyska varianten benäms ”Märzen” och sägs vara den ursprungliga typen. Märzen var vintersäsongens sista öl och bryggdes under mars månad. Den bryggdes då extra stark för att hålla till höstens ölfester (Oktoberfest, med flera). Den nya kyltekniken på 1800-talet gjorde att den kunde bryggas året om.

Utseendet är bärnstensfärgat eller djupt guldfärgat. Smaken är fyllig och maltaromatisk, med en mild humlesmak.

DORTMUNDER OCH EXPORT

Togs fram i Dortmund på 1870-talet. Dortmunderölet, som i Tyskland benäms Export, har sedan 1955 varit förebild för åtskilliga svenska ölmärken.

Utseendet är gyllengult, med en fyllig smak med sötma och en balanserad beska. Ibland en viss maltkaraktär. Stamvörtstyrkan är 12,5-13 procent och rekommenderad serveringstemperatur 10-12°C.

BOCK

Ett robust öl med rötter från 1200-talet och staden Einbeck öster om Hannover. Från början var den överjäst, idag är den alltså underjäst och bryggs av bryggerier i alla delar av Tyskland.

Det finns både en ljus och en mörk variant. Smaken är fyllig, maltaromatisk och alkoholstark.

Stamvörtstyrkan är 16-17 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-15°C.

DOPPELBOCK

Bocktypens starkare storebror, som först bryggdes av italienska munkar i Bayern. Många tyska bryggerier har en kopia av öltypen och ölmärkena har alltid namn som slutar på -ator.

Till utseendet är den ljus eller mörk, och smaken är mycket fyllig med både en utpräglad sötma och arom från malten. Stamvörtstyrka är 18-19 procent, men även upp till 28 procent förkommer.

Rekommenderad serveringstemperatur 12-15°C.

RAUCHBIER

Medan andra bryggare övergick till moderna metoder höll man i sydtyska Bamberg fast vid det gamla sättet att torka sitt malt i röken från en öppen eld . Malten blev då rostad, men fick också en tydlig rökt smak.

Utseende: mörkt klarbrun, med ett fint guldbrunt och krämigt skum.

Smak: bränd och rökt, men ren, med liten efterbeska. Stamvörtstyrkan är 13,5 procent och rekommenderad serveringstemperatur 12-14°C.

ÖVRIGA ALKOHOLSTARKA

I många länder bryggs relativt starka öl som ofta, men inte alltid, anknyter till den tyska bocktraditionen. I Norden bryggs ett ganska stort antal starka öl. Påsköl, julöl och även vissa ”vanliga” öl räknas in under denna kategori, där ölen ligger över 5,6 volymprocent i alkoholstyrka.