Det svenska ölundret

Tradition och kris

Sverige har haft en stark ölkultur sedan urminnes tider. Vikingatidens lyxdryck mjöd var det svenska folkets stolta festdryck oavsett om det handlade om vunna slag eller stora högtider. Det var redan då förknippat med tradition och stora måltider med mat. Lillbrorsan i sammanhanget, ölet, gjorde sig på den tiden mest känd som substitut till det ofta odrickbara vattnet.

Sen dess har det gått många år och det svenska Ölundret har gjort sitt intåg. Märkligt nog kan det nog sägas att det var det för bryggerierna annars ganska mörka 70-talet som låg till grund för Ölundret.

Bakgrunden var att bryggerierna fick tillstånd att börja sälja sitt öl direkt till restaurangverksamhet. Det öppnade möjligheten för alla bryggare, att själv kunde saluföra sina varor. Något som främjar inte minst den lokala marknaden. Samma handelstradition existerar också över hela Europa och större delen av USA inte bara när det gäller öl utan även också vin och annan dryck.

Efter lagändringen på 70-talet började under 80-talet fler bryggare starta verksamheter, ofta med en härlig inspiration från andra ölbryggande europeiska länder. Sverige blev åter en stolt lierad ölnation. Det kommande tio åren blev också de mest händelserika för svensk ölhistoria någonsin.

Den tidigare så dominerande lagerölen fick konkurrens. Med sig i inspirationen anammade svenska bryggare inte bara nya sätt att brygga öl på utan också en lärdom att öl faktiskt passar in i restaurangköket precis lika naturligt som vin. Det belgiska uttrycket Cuisine à la bière blev allmänt vedertaget – Det genuina ölet kom till det svenska köket, och tog dessutom sin kollega husmanskosten till nya standarder, något som snabbt accepterades av det svenska folket för sin fina kvalitet. Och tack vare en stark medvetenhet bland de svenska mästerkockarna står nu portarna öppna för den nya svenska öl- och matkulturen.

”En svensk ale till ostron, tack”

På frågan om varför just öl och mat i kombination vuxit så kraftigt finns det givetvis många resonemang, men förutom att vårt lands mest inflytelserika kockar gav en hand till husmanskosten, är det obestridliga att bryggaren själv ofta har ett stort hjärta för mat och smakupplevelser. Vid övergången till alla nya ölsorter resonerade bryggarna klokt och använde maten för att få folk att upptäcka det nya svenska ölet. Öl till ost, fisk, musslor, skaldjur och blodiga köttbitar är idag självklara matkombinationer på de finaste av restauranger – något som 70-talets lageröl var mer främmande för.

Idag puttrar det och bryggs över hela Sverige som aldrig tidigare. Det är en trend som inte bara belyser det svenska folkhemmet, utan som även exponerar vår ölkultur utomlands – och det med superlativ. Att det till och med idag finns en hylla på Systembolaget som heter ”Specialöl” är en stark motor i att belysa vikten av vår egen ölkultur.

Vår ölkultur har blivit erkänd över hela världen. Och för de svenska bryggarna och bryggerierna gäller det att fortsätta på den inslagna vägen. Öl är inte längre en lillebror, vare sig till mjöden eller till vinet.