Marknadsföringslagen
Strikta ramar för reklam
Alkohollagen innehåller bl a några grundläggande bestämmelser och definitioner som är av stort intresse för marknadsföringen. Från den 1 januari 2000 innefattas även alkoholreklamen i lagens 4 kapitel. Merparten av lagens regler har dock inget direkt intresse för marknadsföringen och kommer därför inte att beröras nedan annat än vad avser alkoholreklam.
Marknadsföringslagen är generell och gäller all marknadsföring, som förekommer i Sverige. Lagen gäller även på områden, som är reglerade genom speciallagstiftning, t ex livsmedels-området. Övervakande och ingripande myndighet är Konsumentverket/KO. Dömande i första instans är Stockholms Tingsrätt och i andra och sista instans Marknadsdomstolen (MD). Den nuvarande marknadsföringslagen (MFL) trädde i kraft den 1 januari 1996 och bygger på äldre lagstiftning som utan större förändringar gällt sedan början av 1970-talet.
Bl a som en följd av den utveckling, som marknadsföringen av alkoholdrycker, kanske främst öl, genomgick under 60- och 70-talet samt på grund av utvecklingen av praxis enligt den äldre marknads föringslagen, tillkom 1978 en speciell lag; lag med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen). Denna lag upphörde den 1 januari 2000 då den, med vissa sakliga justeringar, fördes över till alkohollagens 4 kapitel.
Alkohollagen saknar ett eget sanktionssystem för överträdelser av marknadsföringsreglerna men har kopplats till MFL och dess sanktioner. En marknadsföringsåtgärd, som strider mot någon av bestämmelserna i alkohollagens kapitel 4 strider alltså mot MFL och kan därför medföra vitesförbud eller i vissa fall marknadsstörningsavgift enligt marknadsföringslagen.
På grund av kopplingen mellan alkohollagens kapitel 4 och MFL är det Konsumentverket/KO som anförtrotts tillämpningen av lagen. I likhet med vad som gäller enligt MFL är det dock Marknadsdomstolen, som i sista hand avgör ärenden enligt alkohollagens kapitel 4. Huvudregeln bland de alkoholpolitiskt motiverade marknadsföringsreglerna i AL är inte specielltkonkretiserade. Konsumentverket har därför haft ett uppdrag att tillsammans med bransch-organisationerna verka för att det finns en överenskommelse som tolkar det som inte regleras i AL. En sådan överenskommelse har inte kunnat träffas under 2005 då Konsumentverkets tolkningar inte överensstämmer med branschens tolkningar.
