Bryggaråret 1993

skriver18Orosmolnen hopar sig…

1993 – Bryggerinäringen har alltid utsatts för klåfingrigt centralstyre och detaljregleringar framförallt inom alkohol- och förpackningsområdet. En regeringskoalition med uttalad respekt för företagsamhet, långa planeringscykler och jämlika konkurrensförhållanden ställde vi stora förhoppningar på.

På samma sätt såg vi fram mot en EU-anslutning och företagen rustade sig för kraftfulla strukturåtgärder för lägre kostnader.

Under 1993 blev det allt tydligare att kombinationen av en borgerlig regering och en eventuell EU-anslutning istället skulle komma att utgöra ett definitivt hot mot näringens överlevnad.

Regeringens omsorg om ett positivt utfall i EU-omröstningen och nykterhetsrörelsens skrammel med ”nej-vapnet” ledde till att man ”parkerade” den känsliga alkoholfrågan i en alkoholpolitisk kommission, som sysslade med detaljfrågor så att riksdagsbehandlingen av alkoholskattefrågan inte skulle behöva ske före det allmänna valet och folkomröstningen om EU-medlemskap.

I det följande redovisar vi hur denna ”laissex-faire” politik leder – inte bara till orimliga konkurrensförhållanden för vår näring – utan också till avsaknad av den folkhälsopolitik som skulle behövas när EU-anpassningen gradvis eliminerar de två centrala styrmedel vår alkoholpolitik hittills litat till: höga punktskatter och begränsad tillgång via monopolen.

Vi känner djup oro inför framtiden, naturligtvis för ojämlika beskattningsvillkor med privatimport, obegränsad tax-free-införsel och smuggling. Men lika mycket för den okontrollerade ölflod som kan komma att välla in över våra gränser via nya distributionskanaler. Inte via Systembolaget eller livsmedelsbutiker utan till skolgårdar, langarkvartar och svartkrogar, via smuggling och privat införsel.

Det missbruk och den kriminalitet som följer härav är också bryggerinäringens värsta fiende.

(Ur Bryggaråret 1993)