Bryggeriernas historia

Bryggeriet AB Falken bildas av bryggerimästare John Laurentius Skantze 1896.

Bryggeriet AB Falken bildas av bryggerimästare John Laurentius Skantze 1896.

Äntligen ett nytt och bättre öl

Ursprunget till den moderna svenska bryggerinäringen står att finna på Södermalm i Stockholm. Där grundades 1843 Tyska Bryggeriet.

Officeren och ölimportören Fredrik Rosenquist af Åkerhult hade insett att det fanns en marknad i Stockholm för öl av bayersk typ. Han reste till Tyskland och rekryterade bryggmästaren Franz Adam Bechmann på ort och ställe. Tillsammans startade de Tyska Bryggeriets öltillverkning, med tyska metoder och i enlighet med renhetslagarna. Det blev succé.

Genom Tyska Bryggeriets initiativ kom det traditionella överjästa svenska ölet, som höll bristfällig kvalitet och snarast liknade svagdricka, att successivt ersättas av underjäst, välhumlat, mognadslagrat öl. Nya bryggerier tog snart efter Tyska Bryggeriets framgångsrecept, och kompetens och kunnande importerades i stor utsträckning från Tyskland genom invandrande arbetskraft. Vid nittonhundratalets början delades maltdryckerna in i tre klasser efter alkoholhalt: svagdricka, pilsnerdricka (2.25-3.6 volymprocent), och öl.

Starkölen stoppas men läsken börjar bubbla

En allt livligare alkohol- och nykterhetsdebatt började föras, och en återhållsam alkoholpolitik kulminerade med en jämn folkomröstning om rusdrycksförbud 1922. Något totalförbud blev det inte – däremot permanentades vissa restriktiva åtgärder: 1914 hade starkölsförsäljning förbjudits, och 1917 infördes motboken som ett ransoneringssystem i hela landet.

Under starkölsförbudets tid var öl alltså synonymt med pilsnerdricka. Starkare bryggda drycker såldes bara i liten omfattning på Apoteket, och då mot recept. Bryggerinäringen genomgick en våg av sammanslagningar, och de tidigare så många aktörerna blev få men större. Något som i gengäld började växa fram var en rikare läskedryckskultur.

Bryggerierna började utveckla fruktessenser som blandades med kolsyrat vatten. Läsk blev ett festligt alternativ till alkoholhaltiga drycker. Must lanserades som alternativ till öl, drycker som Champis och Pommac utmanade mousserande viner. Andra välkända svenska läskedrycker som Sockerdricka, Zingo, Loranga och Trocadero gjorde entré, och marknadsfördes i ikoniska annonser. När ett förbud mot koffein och fosforsyra som ingrediens i livsmedel lyftes 1953 kunde även drycker som Coca-Cola och Pepsi lanseras på den svenska marknaden.

Nya förutsättningar öppnar för ölkulturen

1955 slopades motboken och försäljning av maltdrycker av klass III blev återigen tillåten. Det var också nu benämningen starköl infördes – och förbudstiden kom i efterhand att kallas för starkölsförbudet. 1965 tillkom mellanöl som en ny skatteklass – öl med 3,5-4,5 volymprocent alkohol – en produkt som fram till 1977 även fick säljas i vanlig livsmedelshandel.

Efter EU-inträdet ökades införselkvoterna, och 1997 gjordes alkoholskatten om. Den progressiva skatteskalan gjordes rakare. Skatten på starköl sänktes, medan folkölet fick en högre skatt och blev dyrare. Samtidigt infördes gränsen på 2.8 volymprocent för beskattning.

Med de nya förutsättningarna ökade den inhemska bryggerinäringens produktionsvolymer. På senare tid har många mikrobryggerier tillkommit, som tillfört nya produkter och ytterligare nyanserat vad svensk öl kan vara. Antalet verksamma bryggerier är nu återigen långt över hundra, och idag är ölkulturen i allra högsta grad levande i Sverige, med intresserade och kunniga konsumenter som ställer höga krav.

Bryggarhistoriska djupdykningar

Under Historiska data finns statistik om hur bryggeriernas produktion utvecklats på längre sikt.

Sveriges Bryggerier har gjort en sammanställning av bryggerier som varit verksamma i Sverige. Sammanställningen, från 1994, spänner tillbaka till 1844 och omfattar 470 bryggerier.

I sammanställningen ingår samtliga skattepliktiga bryggerier, det vill säga bryggerier som med särskilt tillstånd tillverkar lagrat öl med en alkoholstyrka över 2,25 volymprocent, och svagdricksbryggerier, som tidvis haft skattepliktiga rättigheter.