Historisk kuriosa om vatten
Länkar inom denna sida
Vattnets kraft har utnyttjas sedan urminnes tider. Redan under den egyptiska kulturens storhetstid utvecklades sinnrika bevattningssystem som brukas än i dag. Även de gamla grekerna förstod att använda vattnet till mer. De hyllade sin vattengud Asklepios som vandrade och botade sjukdomar med hjälp av vatten. Under romartiden byggdes stora vattenförsörjningssystem, s k akvedukter, som ledde vattnet in till städerna och dess invånare.
Medicinska bad
Asklepiostemplen är förebilden för senare tiders sanatorier och kurorter. De uppfördes ofta i bergstrakter och nära källor. Tempelvistelsen innebar fasta, renande bad och rökningar, massage, drömtydning och hypnos. Badbehandlingen var den mest framträdande – hygieniska bad, värmebad, gyttjebad och magiska bad – prästerna skötte verksamheten.
Smutsperioden
Under folkvandringstiden i Europa uppstod den första lortperioden. Människor hade ingen möjlighet att tvätta sig när de i stora skaror färdades mot nya platser. Den andra perioden inträffade då inflyttningen till städerna ökade enormt och de växte explosionsartat. Vattnet räckte inte till bad och tvätt och badförbud infördes. Det blev fint att inte tvätta sig och den riktigt smutsiga förklarades helig. Kristendomen satte moraliska hinder för gemensamhetsbad och badhusen stängdes. Den heliga lukten spreds…..
(Läs mer i boken ”Bad och bot” av Matts Bergemark)
Källan till vattnet – sanningar och sägner om vattnet i marken
I den fornnordiska eddans berättelse om världens skapelse spelar vattnet en stor roll. Det heliga världsträdet Yggdrasil fick sitt liv och sin kraft från tre källor – köldens, värmens och vishetens källa. När de första människorna växte upp ur Yggdrasils frön, lät de sina barn dricka ur källorna för att få fysisk kraft, skaparkraft och förmåga att stå emot livets hårda prövningar. Läs mer i boken av Anders Hult, Gidlund och Arena Förlag.
Källor och hedniska riter
Offerkällor har funnits i Norden sedan mycket lång tid tillbaka. De rann oftast mot norr där man ansåg att död, mörker, trolldom och köld fanns. Källorna hämtade sin kraft i söder och kraften var störst vid fullmåne, midsommar och trefaldighet. Vid denna tid skulle det onda drivas ut och föras bort. Personliga tillhörigheter såsom nålar, mynt och smycken slängdes i källorna. Det är troligt att också människor offrades. Vid de järnrika källorna utfördes fruktbarhetsriter eftersom det röda vattnet förknippades med kvinnans blod.
Vattnet och kyrkan
När kristendomen kom till Sverige hade den svårt att få fäste. Det blev en lång och seg kamp. Nordborna trodde på sina asagudar och ville inte överge offertraditioner och vallfärder till källor med magisk kraft och naturmystik. Munkarna utnyttjade detta genom att låta offerplatserna bli forum för det kristna budskapet. De satte upp kors vid källorna och förrättade dop. Många gamla kyrkor är byggda på eller vid dess källor. Platserna fick kristna namn och källans existens förklarades med att något helgon gjutit sitt blod där. Kristendomen gjorde de hedniska högtiderna till sina.
Hälsobrunnar och kurorter
Ungefär 100 år efter reformationen i Norden och århundrades kamp att utrota offerkulturen vid källorna sker en vändning. Protestanterna hade landsförvisat de katolska munkarna och med dem följde den medicinal- och vårdkunskap som funnits vid klostren. Sjukvården upphörde nästan helt. Då aktualiserades källans hälsobringande effekt genom Urban Hjärne. Det blev tillåtet att besöka källorna igen och vattnet blev en viktig medicin mot de flesta krämpor. Människorna strömmade till hälsobrunnarna för att få utvärtes och invärtes behandling av brunnsläkaren.
Buteljerat vatten
Det kom en tid då besöken vid brunnarna avtog eller upphörde helt p g a krig och epidemier. Behovet av mineralvatten var dock redan väckt och kvarstod. Sedan 1700-talet hade vatten från utländska källor tappats i lerkärl och exporterats. Under 1800-talet ökade omfattningen och även svenskt källvatten började buteljeras och säljas. I Sverige såldes mineralvatten på apotek och ansågs av många vara en utmärkt medicin mot de flesta krämpor. Tidigare hade människorna kommit till vattnet - nu kom vattnet till människorna.
(Saxat ur ”Bara vanligt vatten”, ett undervisningsmaterial av Marie Ramsten, Kost-Sam Kostmetodik, 1993)
