Cider har en lång internationell historia, men den svenska cidern har med tiden utvecklat ett eget uttryck.

I Sverige började cider bryggas under 1800-talet och den industriella tillverkningen tog fart under 1950-talet. I dag produceras både torr och söt cider, stark och alkoholfri. Den söta och smaksatta cidern har blivit särskilt förknippad med Sverige och utvecklats till en tydlig svensk exportframgång.

Det gör cider till ett bra exempel på hur svensk bryggerinäring kombinerar tradition med innovation. En dryck med gamla europeiska rötter har här fått en modern svensk profil och nått konsumenter långt utanför landets gränser.

Samtidigt fortsätter kategorin att utvecklas genom nya smaker, olika grader av sötma och ett växande utbud av alkoholfria alternativ. Cider har därmed blivit en mångsidig del av svensk dryckeskultur – både som sällskapsdryck och till måltider.

Svensk cider visar hur en traditionell dryckeskategori kan förnyas, hitta ett eget uttryck och bli en internationell framgång.

Cider är en dryck med anor från antiken. Man tror att äppelsaft har tillverkats så länge frukten varit känd. Eftersom det på den tiden inte fanns någon metod att bevara färsk juice, tror man att fruktsaft som glömdes bort ett par dagar och spontanjäste och därmed blev till cider. För cirka 2000 år sedan vet man dock att jäst äppelmust tillverkades. Hebreerna kallade drycken för shekar, som ungefär betyder “stark dryck”. Bland grekerna hette cidern sikera och hos romarna cisera.

Cidern spred sig runtom Europa, inte minst eftersom vattenkvaliteten var dålig på den tiden, och att dricka bryggda drycker därför var att föredra. Extra populär blev cidern i områdena kring Bretagne, Normandie och Biscayabukten. I samband med slaget vid Hastings 1066, där dåvarande fransmän stred mot engelsmän, introducerades cidern i England där den snabbt blev populär. Än i dag är England, Frankrike och Spanien ciderns starkaste fäste, både gällande bryggning och konsumtion.

I Sverige började man att brygga cider på 1800-talet och på 1950-talet inleddes den industriella tillverkningen. Främst handlade det då om svagcider, då det i och med starkölsförbudet blev förbjudet att tillverka starkcider. I dag är detta sedan länge ändrat och en bred variation av cider tillverkas i Sverige. Den söta, smaksatta cidern är dock unik för Sverige och har blivit mycket populär utomlands. Idag säljs 79% av svenskproducerad cider på export och de svenska märkena har blivit etablerade aktörer på den globala cidermarknaden.

Vid tillverkning av cider används frukt med sötma och syrlighet efter önskad smak. Tillverkaren krossar sedan frukten och pressar ur all saft. Denna must ska sedan jäsa i cirka två veckor. Detta kan ske naturligt, eller med tillsats av vinjäst. Det som sker i jäsningsprocessen är att fruktens naturliga socker omvandlas till alkohol.

För att cidern ska gå från grumlig till klar tillsätts ofta gelatin, kiselsol och svavel för att grumligheten ska sjunka till botten av tanken. Cidern filtreras sedan innan lagring, för att den ska bli helt klar. Kolsyra tillsätts för att förhöja smaken.

I Sverige var cider en benämning på läskedryck med alkoholhalt av högst 2,25 volymprocent och starkare cider klassificerades som äppelvin. Dessa regler ändrades på 1990-talet och cider kan numer ha både lägre och högre alkoholhalt.

Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter avser cider en dryck av jäst fruktjuice av äpple och/eller päron, där all alkohol kommer från den egna jäsningen, och med ett innehåll av minst 15 volymprocent fruktjuice. Godkända livsmedelstillsatser, aromer, ickefermenterad fruktjuice, vatten och socker får tillsättas. Det finns i dag inga gemensamma europeiska regler för hur cider ska definieras.

79%

av svensktillverkad cider säljs på export