Att tillverka läsk

Intensivt kolsyrad, alldeles stilla, eller med rivig syrlighet eller mild sötma. Bryggd som blandad. Ja, under samlingsbegreppet läskedryck ryms många variationer och flera olika produktionsmetoder. Lättcider är till exempel en bryggd läskedryck, medan andra produkter distribueras som ett läskedryckskoncentrat, en så kallad syrup, och blandas med vatten först vid serveringsstället.

Läskedryckstillverkning brukar oftast börja med att man tillverkar en sockerlag av socker och vatten. Parallellt tillverkas en aromblandning eller ett så kallat läskedrycksextrakt, av råsaft, aromämnen och oftast syra. De vanligaste syrorna är citronsyra, fosforsyra och äppelsyra.Därefter blandas de två blandningarna noggrant och resultatet blir ett läskedryckskoncentrat.

Den läsk som ska buteljeras blandas därefter med vatten. Läsk (liksom vatten, men till skillnad från öl) kolsyras genom att man med en speciell utrustning tillsätter kolsyra i produkten innan tappning. Kolsyran som finns i förpackningen hjälper till att eliminera luftens syre, som är skadlig för produkten. Syrupen och det kolsyrade vattnet blandas i noggrant avvägda proportioner, tappas på förpackning och försluts.

 

Ingredienser i läsk

Nedan beskrivs ingredienser som kan förekomma i läskedrycker, hur de används och vilka värden och egenskaper de tillför läsken. Eftersom det finns så många typer av läskedrycker och därmed olika recept, förekommer inte alla dessa ingredienser i alla läskedrycker. 

 

Vatten

Vatten är den huvudsakliga råvaran i läsk och hög vattenkvalitet är därför viktigt. Vattnet ska vara helt rent, vilket innebär att det skall vara fritt från biologiska och kemiska föroreningar, till exempel bakterier eller giftiga substanser.

 

Aromämnen

Aromämnen används för att ge läskedryckerna en bra smak och doft. Oftast tar man fram en kombination av aromämnen från olika fruktslag för att hitta den perfekta aromen. Frukt, bär och en del andra växtdelar innehåller ämnen som har en behaglig arom. Ofta används etanol, det vill säga alkohol, för att lösa upp och sprida aromämnen. Dosering av aromer är i de flesta läskedrycker cirka 1 gram per liter. Detta ger maximalt 0,1 procent etanol i en färdig läskedryck.  

Enligt internationell praxis delas aromämnen in under tre kategorier – naturliga, naturidentiska och artificiella. Naturliga aromämnen hämtas ur naturen i form av råsaft eller annan växtråvara, och är det vanligaste vid tillverkning av läskedryck. Ett exempel på ett naturligt aromämne som förekommer i bland annat coladrycker är koffein. Det tas från både blad, frön och frukter och finns hos mer än 60 olika växter runt om i världen. Det koffein som används uppgår till väldigt små mängder, men i läskedryck kan den ändå utgöra en viktig del av dryckens smakprofil.

Naturidentiska aromämnen innebär att man på kemisk väg efterliknar de naturliga aromämnen på ett enklare och billigare sätt än växtråvaror. De artificiella aromämnena används bara i undantag, och innebär en kemisk sammansättning aromer som påverkar vårt lukt- och smaksinne men skiljer sig från de smakämnen man finner i naturen.

 

Sötningsmedel

Det finns många olika sötningsmedel att använda i läskedrycker, och oftast kallas de helt enkelt för olika typer av socker. Sockret bidrar även med näringsvärde till läsken, och även som smakbärare av fruktaromerna. Socker framställs ur sockerbetor eller sockerrör och förekommer också naturligt i många frukter och grönsaker. I frukter förekommer två enklare sockerarter – fruktos (fruktsocker) och glukos (druvsocker). Fruktos är 50 procent sötare än vanligt socker, men innehåller samma kalorimängd per gram. Fruktsocker kan används därför användas i mindre mängd för att reducera kaloritalet i produkten. Honung är ett annat sötningsmedel som också består av glukos och fruktos.

Det finns även lågkalorisötningsmedel varav sackarin och aspartam är de två som används mest i Sverige. Sackarin är ett icke-näringsgivande sötningsmedel. Det är extremt sött och ger ingen energi (inga kalorier). Aspartam är ett näringsgivande sötningsmedel som är uppbyggt av två aminosyror – asparaginsyra och fenylalanin. Genom att aspartam är så sött (ungefär 200 gånger sötare än vanligt socker) behövs en väldigt liten mängd och brukar därför jämställas med energifria sötningsmedel. Kroppens matsmältningssystem behandlar aspartam som protein, därför kan även diabetiker dricka eller äta livsmedel sötat med aspartam.

 

Kolsyra

Bubblorna i en kolsyrad läskedryck består av koldioxid. Den levereras till läsktillverkaren i flytande form, kyld under tryck och tillsätts drycken genom specialverktyg. Kolsyran gör drycken mer uppfriskande och medför att läskedrycken upplevs som kallare än den är.

Kolsyran framhäver dessutom aromen i läsken, och hämmar mikrobiologisk växt, vilket gör att produkten håller sig bättre. Många bakterier dör efter en viss tid i kolsyrad dryck, vilket även gäller i mineralvatten och öl. Det finns alltså fog för rådet att av hygieniska skäl välja kolsyrade drycker utomlands och i varmare klimat.

 

Syror

Läskedryckens surhet kommer från olika syror och används för att balansera dryckens sötma. Den är också viktig för att göra drycken frisk och törstsläckande. De vanligaste syrorna i läsk är citronsyra, fosforsyra och äppelsyra.

 

Färgämnen

Det är viktigt att läskedrycken ser aptitlig ut för att matcha den goda smaken. Före mitten av 1970-talet användes betydligt fler färgämnen än vad som görs i dag – läskedrycksindustrin rensade nämligen då ut de flesta färgämnestillsatserna. Nu använder man gärna naturidentiska färgämnen av de slag som förekommer i frukten som används i smakaromen. Vanligast är betakaroten, som är det dominerande färgämnet i bland annat morötter och apelsin.

Bruna drycker får sin färg från sockerkulör. När man hettar upp socker förändras både färg och smak. Det blir brunt, sötman minskar och det får en något bränd eller kolaaktig smak, precis som när man kokar knäck.

 

Konserveringsmedel

Läskedryckerna har oftast ett lågt pH-värde som är gynnsamt ur hållbarhetssynpunkt eftersom bakterietillväxten hämmas. Kolsyran har också en positiv effekt på hållbarheten, men ibland räcker inte detta och då måste man använda konserveringsmedel. De vanligaste konserveringsmedlen i läsk är natriumbensoat och kaliumsorbat. Natriumbensoat är saltet av bensoesyran och finns naturligt i lingon, vilket är anledningen till att lingonsylt aldrig behöver konserveras. Kaliumsorbat är saltet av sorbinsyran, som bland annat finns i rönnbär. De mängder av konserveringsmedel som används ligger oftast långt under de godkända maxvärden som Livsmedelsverket fastställt.

 

Antioxidanter

Antioxidanter är ämnen som förhindrar reaktioner som annars skulle förstöra aromämnena. Det vanligaste antioxidationsmedlet är askorbinsyra, det vill säga c-vitamin.

 

Övriga tillsatser

Emulgeringsmedel, stabiliseringsmedel och förtjockningsmedel är ämnen som kan användas för att innehållet i läskedrycken skall förbli jämnt fördelat. Exempel på stabiliserings- och förtjockningsmedel är pektin som utvinns från citrusfrukter eller äpple, samt alginater och karragenan som utvinns ur alger.

Klassificering av läsk

Nio typer av läskedryck

Det finns läskedrycker för alla tillfällen. Nedan visar vi nio av alla de läsksorter som Sveriges Bryggeriers medlemsföretag producerar.

 

Jul- och påskmust

Bryggerierna tillverkar närmare 40 miljoner liter must per år. Mest dricks det till julen.

Musten har föregångare i drycker som dracks redan på vikingatiden, men för dagens julmust kan vi tacka svensken Harry Roberts. I samråd med sin far, Robert Roberts, utvecklade han i slutet av 1800-talet ett recept på mustextrakt som senare blev grunden till det vi i dag kallar julmust. Men det var först år 1910 som dagens must började tillverkas – då som ett alkoholfritt alternativ till julöl.

Bryggeriernas recept är hemliga, men i mustextraktet ingår malt, humle och olika kryddor, aromer och örter. I övrigt tillverkas must på samma sätt som vanliga läskedrycker. Must blir dock bara bättre ju längre den lagras, och finns numer både som ”vanlig” must och som light-dryck samt mer exklusiva och lagrade varianter på glasflaska.

 

Coladryck

Receptet på Coca-Cola är ett av de äldsta läskrecepten som finns. Det började som ett recept på en medicin till en sjuk apotekare i USA, och har sedan dess utvecklats till ett av världens största företag och varumärken. Coca-Cola har även inspirerat många efterföljare, som Pepsi, Virgin, Black Cola, XL och många fler – alla med egna hemliga recept.

Coladrycker tillverkas på samma sätt som andra läskedrycker, men har ofta lite andra aromämnen. Bland annat ingår ofta koffein som är ett naturligt förekommande ämne i blad, frön och frukter hos mer än 60 olika växter runt om i världen. Den är en viktig smakbärare, och har använts i läsk i nästan 100 år. En burk Coca-Cola innehåller cirka 40 mg koffein. Motsvarande mängd kaffe innehåller mellan 150 och 200 mg koffein.

Ungefär 30 procent av alla läskedrycker som tillverkas i Sverige är coladrycker.

 

Apelsindryck

Efter coladrycker är det apelsindrycker som kniper andraplatsen på popularitetslistan av läskedryckerna. Jaffa och Zingo är klassiska svenska märken, liksom Loranga, som var en av de mest populära läskedryckerna redan på 1940-talet.

Fanta började tillverkas under andra världskriget. Coca-Colas tyska fabriker blev då avskurna från moderbolaget och från råvaruförsörjningen. Genom att ta tillvara restprodukter som äppelfibrer från ciderhusen i området kunde produktionen hållas igång.

 

Andra kolsyrade läskedrycker

Här hamnar alla andra smaksättningar av vanlig, kolsyrad läskedryck – allt från klassiska frukt- och bärsmaker som passionsfrukt och hallonsoda till mer komplexa och fantasifulla blandningar.

 

Syrup

Syrup kallas det koncentrat som sedan blandas med vatten och kolsyra för att bli läsk. Syrup kan också tappas på speciella förpackningar för att blandas med vatten direkt på restaurangen, till exempel på snabbmatsrestaurangerna. Försäljningen av syrup har ökat markant under de senaste åren.

 

Cider

Cider är tillverkad på mustad frukt. Den kan tillverkas på flera olika sätt och med olika alkoholhalt, men när vi pratar om cider inom gruppen läskedrycker menar vi alkoholsvag cider. Den högsta alkoholstyrkan på cider som får säljas i livsmedelsbutiker är 2,25 volymprocent. De flesta cider har dock en lägre alkoholhalt och kommer sällan över 1,2 volymprocent. De vanligaste smakerna på lättcider är päron och/eller äpple.

Försäljningen av cider med låg alkoholhalt har stått still under de senaste åren. Däremot har starkare cider (över 3,5 volymprocent) blivit väldigt populär. Läs mer om starkare cider.

 

Stilldrink

De läskedrycker som inte innehåller kolsyra kallas för stilldrinks. Tillverkningssättet är detsamma som vid tillverkning av kolsyrade läskedrycker, det enda som inte tillförs är just kolsyran. Fem procent av den totala läskedrycksförsäljningen är stilldrinks – en produktkategori som ökar kraftigt. Några kända varumärken som hamnar under stilldrinks är MER, Festis och Sunkist.

 

Sport- och energidryck

Sportdrycker eller energidrycker är ett ganska nytt påfund. De senaste åren har marknaden exploderat av nya varumärken, även om volymerna dock fortfarande är ganska små. I sport- eller energidryckerna ingår ofta ämnen som ökar prestationsförmågan på olika sätt.

 

Juice, nektar, saft och fruktdryck

För en dryck att bli kategoriserad som juice måste den innehålla 100 procent råsaft eller råsaftkoncentrat som späds till ursprunglig styrka. Den kan även innehålla fruktkött. I nektar skall råsafthalten vara minst 45 procent för äpple- och pärondryck, och minst 35 procent för andra växtråvaror. I nektar tillsätts ofta även socker och syra. Råsafthalten i drickfärdig saft och i fruktdryck skall vara minst 6 procent i citrusdryck och 9 procent i övriga.

De här produktgrupperna tillverkas i mycket små volymer av de svenska bryggerierna.

Läskens historia

Mineralvattnet som fick smak

På 1600-talet salufördes vatten som blandats med citronsaft och sötats med honung som en läskande dryck. Det var en tidig föregångare till dagens läsk, men redan då med en fin blandning av sötma och syra.

 

En svensk uppfinning

I slutet av 1700-talet var vår kanske internationellt mest kände vetenskapsman verksam. Han hette Jöns Jacob Berzelius, och var kemisten som bland annat införde grundämnenas bokstavsbeteckningar. Han experimenterade även flitigt med dryckeskompositioner, och började blanda kolsyrat vatten med olika kryddextrakt, safter och vin. De olika smaksatta drycker han skapade lade grunden för den moderna läskedrycken – som alltså är en svensk uppfinning.

 

Apotekarnas smaksatta vatten

Läskens utveckling i Sverige under 1800-talet är nära förknippad med apotekarrörelsen. Produkter som sodavatten såldes på apotek och i vattenbutiker, och när läsken kom kallades den oftast för smaksatt mineralvatten. Den första kolsyrade läsken såldes sannolikt av apotekaren Fredrik Kjernander, som 1835 öppnade ett försäljningsställe på Djurgården i Stockholm. Den första svenska läsken som såldes i etiketterad flaska var Citron-Brus, som lanserades år 1905 av Nordstjernans Mineralvattenfabrik (sedan uppköpt av Apotekarnes).

 

Den bryggda sockerdrickan

Under 1800-talet tillverkades så kallad sockerdricka på bryggerierna runtom i landet. Den skilde sig dock på ett avgörande sätt från både de smaksatta mineralvattnen som fanns och från dagens läskedryck Sockerdricka. Dåtidens sockerdricka var nämligen en bryggd dryck, kryddad med ingefära och humle, som jästes på samma sätt som öl och fick sin kolsyra genom jäsning.

 

En mångfald av sorter

Världens mest kända läskedryck, Coca-Cola, uppfanns av amerikanen John S. Pemberton år 1886. Från början var den tänkt som en dryck med medicinskt syfte, och namnet fick den efter två av de ingredienser den innehöll från början – kokablad och kolanöt. Till Sverige kom drycken först 1953, på grund av livsmedelslagstiftningens förbud mot fosforsyra.

Under 1900-talets första hälft gjorde den hårda alkohollagstiftningen läsken till ett attraktivt alternativ som ökade i popularitet. Välkända svenska läskedrycker som must, Champis, Pommac, Loranga, Guldus, Grappo, Pomril, Zingo och Trocadero lanserades alla under den här tiden. Läs mer om detta under vår historia.

På 1980-talet började light-dryckerna med alternativa sötningsmedel slå igenom.

Om kalorier

Kalorier och energi

Maten vi äter och drycken vi dricker ger oss energi – kalorier – som vi alla behöver för att leva och må bra. För mycket energi leder till viktuppgång och för lite leder till viktnedgång. Vissa livsmedel innehåller många kalorier per gram och andra lite. Kalorier är ett mått på hur mycket energi kroppen utvinner ur ett livsmedel vid förbränningen (matsmältningen).

 

Kalorier i läsk

Det finns två huvudtyper av sötningsmedel – näringsgivande och icke näringsgivande. De näringsgivande tillför kroppen den energi som gör det möjligt för kroppen att fungera. Energi i livsmedel uttrycks ofta i kalorier. Kalorier är ett mått på hur mycket energi kroppen utvinner ur ett livsmedel vid förbränningen (matsmältningen).

Kaloriinnehållet i läsk är något lägre än i konkurrerande drycker. Både juice, saft och mjölk har högre kalorihalt. Mineralvatten innehåller inga kalorier och lättöl är därefter den mest kalorisnåla drycken. Sprit och vin är de stora kaloribovarna medan starköl ligger på en relativt låg nivå, till och med under vanlig standardmjölk.

Om GDA

Den europeiska livsmedelsindustrin har enats om att förbättra näringsinformationen på livsmedel genom att introducera GDA, Guideline Daily Amount, som översatt till svenska blir vägledande dagligt intag. Syftet med märkningen är att underlätta för konsumenten att kunna göra ett välinformerat val.

GDA visar hur mycket kalorier och procent av ditt dagliga intag som en portion av produkten innehåller. Med GDA-märkning får konsumenten en bättre översikt om bland annat kaloriinnehåll och kan därför göra ett aktivt och informerat val.

GDA-märkningen baserar sig på en vuxen person vars intag är 2000 kalorier per dag.

På vissa produkter kompletteras GDA-märkningen med information om hur mycket socker, fett, mättat fett och natrium eller salt som en portion av produkten innehåller. Ibland innehåller märkningen även hur många procent det motsvarar av en vuxen persons intag per dag.

 

Så tolkar du GDA-informationen:

På förpackningens framsida finns en GDA-symbol med information hur många kalorier det finns i en serveringsportion och hur mycket portionen bidrar till i procent av konsumentens dagliga kaloriintag. Konsumenten kan alltså använda procentsatserna till att jämföra livsmedel – ju högre procent, desto fler kalorier eller näringsämnen finns det i livsmedlet.

Olika företag har valt något olika sätt att presentera GDA-symbolen.

GDA-informationen är baserad på en typisk portion från en återslutningsbar flaska. Alltså innehåller en 50 cl flaska två portioner och en 1,5 liters flaska sex portioner. Undantaget är 33 cl förpackningen som vanligen dricks som en enda portion och inte är återslutningsbar. Dessa portionsstorlekar är standardiserade och används av läskedrycksbranschen i hela Europa.

På de återslutningsbara flaskorna, till exempel 50 cl, 1 liter, 1.5 liter och 2 liter beräknas en portion till 25 cl (250 ml).

Här är några exempel på hur märkningen kan se ut på dessa flaskor:

 I 25 cl läsk finns 105 kalorier, vilket motsvarar 5 % av en vuxen persons vägledande dagliga intag.

 

 

I 250 ml lightläsk finns 1 kalori, vilket motsvarar 0 % av en vuxen persons vägledande dagliga intag.

 

 

Förpackningsstorleken 33 cl räknas som en portion och märkningen kan då se ut t ex så här:

I 33 cl läsk finns 139 kalorier, vilket motsvarar 7 % av en vuxen persons vägledande dagliga intag.

 

 

 

Produktens baksida

Eftersom GDA är en frivillig märkning ersätter den inte den information som svensk lag kräver. Om produkten visar GDA-symbolen på framsidan måste den kompletteras med en näringsdeklaration. Den kan se olika ut beroende på vilken produkt det är men nedan finns ett exempel som visar energi, protein, kolhydrater och fett fördelat på både 100 ml, 25 cl samt procent GDA.

* GDA (vägledande dagligt intag) relaterar till en vuxen som förbrukar 2000 kcal/dag.

Om man även använder GDA-symbolerna på baksidan och anger socker, fett och salt så måste symbolerna kompletteras med en näringsdeklaration som anger mängden energi, protein, kolhydrat, kolhydrater varav sockerarter, fett, mättat fett, fibrer och natrium per 100 ml.

 

Lär dig om ditt GDA

Eftersom alla människor är olika så är näringsinformationen i GDA-märkningen endast en vägledning. När vi talar om en ”vuxen” så menas en person med hälsosam vikt och normal aktivitetsnivå. GDA-värdena beräknas på ett dagligt energiintag av totalt 2000 kcal vilket motsvarar ett vägledande dagligt intag för en genomsnittlig vuxen kvinna.

Män och kvinnor är olika och har därför olika GDA. Istället för att visa två uppsättningar av siffror på alla förpackningar har vi gjort det enkel genom att endast visa riktlinjer för kvinnor. Om du är man och följer GDA-märkningen så vet du att du gott och väl håller dig inom det vägledande dagliga intaget.

Tabellen visar ett vägledande dagligt intag, GDA, för en kvinna och man:

 

KalorierSockerFettVarav mättatNatrium
Kvinna200090 g70 g20 g2,4 g
Man2500110 g80 g30 g2,4 g

 

Barn och GDA

Det finns inte något GDA-värde uträknat för barn av den enkla anledningen att barn har olika näringsbehov beroende på ålder.

Om socker

En naturlig smakbärare

Socker är en smakbärare och en naturprodukt som finns i nästan alla livsmedel. Socker finns exempelvis även i frukter och grönsaker, såväl äpplen och bananer som morötter och lök. Två av de få undantagen som inte innehåller socker är olja och vanligt vatten.

Förutom sötma och energi bidrar socker också med volym och textur i många livsmedel. Sockret har även konserverande och fuktighetsbevarande egenskaper, och bidrar till att säkra den höga kvaliteten i våra livsmedel. Utan socker skulle livsmedel snabbare bli gamla eller mögla.

Här följer fakta om socker som livsmedel, läs gärna mer om vårt arbete med socker och folkhälsa under ”Vårt ansvar”.

 

Fakta om socker

Nio basfakta om socker

Sveriges Bryggerier har tillsammans med andra aktörer tagit fram material grundat på tillgänglig forskning:

  • Socker tillför energi som kroppen behöver för att fungera.
  • Socker finns naturligt i de råvaror som förädlas till livsmedel. Socker förekommer naturligt i t.ex. frukt och grönsaker, spannmål såväl som mjölk och honung.
  • Den dagliga kosten består av ett flertal sockerarter. Exempelvis glukos, fruktos, sackaros och laktos. När termen socker används åsyftas sackaros (strösocker)
  • För människokroppen är det är ingen skillnad näringsmässigt om sockerintaget kommer från i livsmedel naturligt förekommande socker eller från socker som tillsatts.
  • I märkningen (av konsumentförpackningar) anges alltid den totala sockerhalten, detta i enlighet med EU:s informationsförordning 1169/2011.
  • Förutom att ge sötma fyller sockret många andra funktioner som bibehållen kvalitet, ökad livsmedelssäkerhet och förlängd hållbarhet. Socker används också för att förstärka matens smak, struktur och färgsättning.
  • Det finns inga vetenskapliga studier som styrker att socker är beroendeframkallande för människor.
  • Bristfällig munhygien och ofta återkommande förtäring av fermenterbara kolhydrater är de viktigaste faktorerna bakom tandröta.
  • Socker kan utgöra del av en hälsosam kosthållning. Varje form av överdriven kalorikonsumtion kombinerad med otillräcklig energiförbrukning förknippas med ökad risk för övervikt, fetma och icke smittsamma sjukdomar.

Tillsatt socker

Tillsatt socker syftar på det socker som inte redan finns naturligt i råvaror utan tillsatts som en extra ingrediens. Det dock viktigt att poängtera att det inte är någon skillnad på tillsatt och naturligt socker. Däremot så får man naturligt i sig andra näringsämnen som finns i råvaran (till exempel vitaminer och fibrer) medan tillsatt socker endast innehåller energi.

Andra sötningsmedel

Istället för socker kan man använda andra sötningsmedel för att tillföra sötma. Dessa sötningsmedel kan innehålla innehåller ibland mindre energiinnehåll än vanligt socker, vilket är en vanlig orsak till användandet. De sötningsmedel som idag används istället för socker har bedömts som helt säkra. På Livsmedelsverkets webbplats finns detaljerad information om sötningsmedel.

 

Socker och hälsa

Diabetes

Diabetes innebär att sockerhalten i blodet är för hög, och att kroppen antingen har förlorat sin insulinkänslighet eller inte längre kan producera tillräckligt med insulin för att ta hand om blodsockret. Skadad blodsockerreglering har samband med såväl motionsvanor som kosthållningen på lång sikt, men sambanden är komplexa; blodsockret påverkas till exempel i liknande grad av exempelvis stärkelse som av socker. Klart är att övervikt är en riskfaktor för diabetes. Arvsfaktorer spelar också in. Sveriges Bryggerier förespråkar alltid en balanserad kosthållning och ett sockerintag i avvägd mängd.

Övervikt

Läsk som innehåller socker har ett relativt högt energiinnehåll och ett långvarigt högt energiintag kan leda till övervikt. Energiinnehållet i läsk är dock fullt jämförbart med exempelvis fruktjuice och mjölk. Lightdrycker har lägre energiinnehåll – men det viktiga är hur energiintaget ser ut i sin helhet. Balansen mellan energiintag och fysisk aktivitet är också viktig i sammanhanget.

Sockerberoende

Det finns inte vetenskaplig konsensus kring att människor kan utveckla ett medicinskt beroende av socker. Lika klart är det dock att människor kan utveckla ohälsosamma vanor eller ovanor, t.ex. att inta söta drycker eller godis i en allt för stor mängd. Vissa individer upplever sig också ha en högre sockerkänslighet än flertalet. Socker är en naturlig del av kosten, men det är av stor vikt att ha en balanserad kosthållning och ett sunt intag av socker

Tandfrätning

Läsk har ett visst innehåll av sura ämnen. Det kan vara bra att vänta en timme med att borsta tänderna efter att man druckit en dryck med lågt pH-värde, till exempel läsk eller juice, eftersom sura ämnen tillfälligt gör emaljen mjukare och porösare.

För att minska frätandet på tänderna, så kallad dental erosion, är det bra att försöka hålla sig till två huvudmål och 2-3 mellanmål om dagen. Då får tänderna möjlighet att vila mellan måltiderna. Avsluta gärna måltiden med att dricka vatten eller äta något basiskt som ost. Sura födoämnen, till exempel frukt, juice och läsk, är mindre frätande om de intas i samband med måltid. Surhetsgraden, som mäts i pH-värde, är en viktig faktor för hur frätande en dryck är. Men vilken typ av syra det rör sig om spelar också roll. Fruktjuice är surare och farligare för tänderna när det gäller erosion än vad läsk är eftersom citronsyran är farligare för emaljen.