Cider är en jäst fruktdryck som oftast bryggs på äpple eller päron. Sveriges Bryggeriers medlemsföretag brygger många sorters cider, svag som stark och söt som torr. Cider brukar delas in i fyra olika klasser: torr, halvtorr, halvsöt och söt. För de torrare cidersorterna går associationerna lätt till Frankrike. Men den söta, smaksatta cidern är unik för Sverige, och har kommit att bli en stor exportsuccé till bland annat Storbritannien och Australien.

För traditionell tillverkning av cider används fyra olika slags äpplen: söta, bittersöta, syrliga och bittersyrliga.

Alkoholhalten i traditionell cider är mellan tre och åtta volymprocent, men även alkoholfri cider är en mycket uppskattad måltidsdryck.

Att tillverka cider

Vid tillverkning av cider används frukt med sötma och syrlighet efter önskad smak. Tillverkaren krossar sedan frukten och pressar ur all saft. Denna must ska sedan jäsa i cirka två veckor. Detta kan ske naturligt, eller med tillsats av vinjäst. Det som sker i jäsningsprocessen är att fruktens naturliga socker omvandlas till alkohol.

För att cidern ska gå från grumlig till klar tillsätts ofta gelatin, kiselsol och svavel för att grumligheten ska sjunka till botten av tanken. Cidern filtreras sedan innan lagring, för att den ska bli helt klar. Kolsyra tillsätts för att förhöja smaken.

Ciderns historia

Cider är en dryck med anor från antiken. Man tror att äppelsaft har tillverkats så länge frukten varit känd. Eftersom det på den tiden inte fanns någon metod att bevara färsk juice, tror man att fruktsaft som glömdes bort ett par dagar och spontanjäste och därmed blev till cider. För cirka 2000 år sedan vet man dock att jäst äppelmust tillverkades. Hebreerna kallade drycken för shekar, som ungefär betyder “stark dryck”. Bland grekerna hette cidern sikera och hos romarna cisera.

Cidern spred sig runtom Europa, inte minst eftersom vattenkvaliteten var dålig på den tiden, och att dricka bryggda drycker därför var att föredra. Extra populär blev cidern i områdena kring Bretagne, Normandie och Biscayabukten. I samband med slaget vid Hastings 1066, där dåvarande fransmän stred mot engelsmän, introducerades cidern i England där den snabbt blev populär. Än i dag är England, Frankrike och Spanien ciderns starkaste fäste, både gällande bryggning och konsumtion.

I Sverige började man att brygga cider på 1800-talet och på 1950-talet inleddes den industriella tillverkningen. Främst handlade det då om svagcider, då det i och med starkölsförbudet blev förbjudet att tillverka starkcider. I dag är detta sedan länge ändrat och en bred variation av cider tillverkas i Sverige. Den söta, smaksatta cidern är dock unik för Sverige och har blivit mycket populär utomlands. Nu är volymen av svensk cider som exporteras åtta gånger större än den inhemska konsumtionen, och de svenska märkena har blivit etablerade aktörer på den globala cidermarknaden.

Klassificering av cider

I Sverige var cider en benämning på läskedryck med alkoholhalt av högst 2,25 volymprocent och starkare cider klassificerades som äppelvin. Dessa regler ändrades på 1990-talet och cider kan numer ha både lägre och högre alkoholhalt.

Cider tillverkas traditionellt på äpplen eller päron. I Sverige används även andra sorters frukter och bär. Dessa produkter benämns ofta för “svensk cider”.

Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter avser cider en dryck av jäst fruktjuice av äpple och/eller päron, där all alkohol kommer från den egna jäsningen, och med ett innehåll av minst 15 volymprocent fruktjuice. Godkända livsmedelstillsatser, aromer, ickefermenterad fruktjuice, vatten och socker får tillsättas. Det finns i dag inga gemensamma europeiska regler för hur cider ska definieras, och andra länder har generellt sett snävare definitioner än den svenska definitionen ovan.